years
ett år. två år. tre år. ibland tappar jag räkningen men förstår samtigt hur vilsenjagegentligenär.
hur åren kan springa iväg utan att jag fyller dem med det jag i efterhand önskar.
hur kunde vi springa åt två olika håll när allt vi ville var att nå samma slutstation. frågor som aldrig kommer få ett svar skrämmer mig. dom skrämmer mig för att jag inte hanterar dom och för att ingen ingen ingen kommer kunna svara mig på vad som hände, vad som gick fel eller vad vi gjorde annorlunda.
tina
Kommentarer
Trackback
