everything's falling and I am included in that
jag känner mig lite trasig.
sådär veckovill och hemlös.
sådär ofrivilligt busskvarlämnad, precis som för tio år sedan.
när allting handlade om svarta manchesterkavajer och röda tshirtar. och under en tid, även tuff kedja i de mörkblå lee-jeansen.
vad unga vi var och vad kul vi hade. vad lite vi visste och vad stora vi trodde att vi var. vad små våra problem var och så ofta vi tänkte att världen var vår.
vad jag längtar tillbaka och hur jag önskar att jag fick chansen att göra om så många val och gå andra vägar till andra mål. eller? hur skulle sextonåriga jag resonera, vid vilken utbildning skulle jag vara nöjd eller vid vilket jobb skulle jag vara nöjd?
att ständigt leta efter bättre har sina mörka sidor.
tina
Kommentarer
Trackback
