♥
älskling jag vet att du är vaken , signalen når din del av världen men får inget svar.
i värmen står luften dödligt stilla tänk om du kunde se hur processen tappar fart.
och just i ögonblicket när jag vaknar ser jag skuggan och hoppet försvinna från mitt rum
tina
watch me..
the more i see you..
... the more i would like you to buy a mulberry bayswater for me
♥
... the more i would like you to buy a mulberry bayswater for me
♥
kent "m"
Du faller handlöst framför mig på din väg mot okända land Och när din sjukdom tagit dig ska jag ge någon gata ditt namn Tar fram vår kamera Tar ännu en bild Där du bara ler och ligger still Det verkar så enkelt vännen Ändå är det så obegripligt svårt Ja, det verkar så enkelt vännen Men ingenting i denna världen var väl någonsin lätt att förstå Jag tog en roll när du blev sjuk En roll som krävde hårdare hud Min kraftreserv den tar snart slut Som min tro på en ingripande gud I ditt stora hjärta börjar slagen bli små Och du rör min kind så jag förstår att det bara är timmar tills du går
Fem steg bakåt, två steg fram På lite håll liknar det dans Och i drömmen håller du i min hand Det verkar så enkelt vännen Ändå är det så obegripligt svårt I en värld byggd av män för männen Där ingenting har något värde Utom minnet av allt som var vårt
♥
håller andan
jag håller andan lite då och då för att bli bättre på det.
ibland färdas vi i hundratjugofem kilometer i timman utan att ens märka av det.
och ibland står vi alldeles alldeles stilla och tappar nästan balansen av att inte ha kontrollen som hundratjugofem kilometer i timman medför.
♥
finaste
något av det finaste jag någonsin läst. på sitt egna sätt.
http://rodeo.net/niotillfem/2010/09/on-canal-street-in-april-when-its-60-and-the-snow-is-melting-fast/
♥ tina
you
tina
wednesday three years ago?
nu-slutar-vi-bråka-jag-älskar-ju-dig-och-vill-alltid-vara-med-dig-sex.
tina
oh dear
Hit me like a ray of sun, burning through my darkest night. You're the only one that I want, think I'm addicted to your light.
tina ♥
there is no easy way
It's the same story. Teenage girl meets teenage boy, for the first time they fall deeply, insanely and endlessly in love, they teach each other everything about love, they spend their summers beneath the trees, growing together in love. And then, after one year of happiness and joy this beautiful love story ends, because that's what happens with puppy love. Because something went wrong. Because they hurt each other. Because there were terrible actions and even more terrible words. Teenage girl and teenage boy are wounded, they're hurting. And they try to move on. Many letters are written, but never actually sent. Four years apart and not one word is said. Sometimes, they use to see each other in their new lives, but they don't even smile at each other. They are just like strangers passing by. Their eyes meet for a second or two, and there is so many hidden feelings and secrets in those moments that their hearts starts to beat faster, and then these moments are gone.
tina
tina
our story isnt over
You make my head feel like a busy, New York City street the second your name lights up on my cell phone.
It doesn't happen often, and it hadn't happened for a year and a half until recently, but when it does i don't know how to feel.
You were my first love, and first loves are hard to forget. I truly believe that the first person you fall in love with will always have a piece of your heart. It's never whole again- no matter how much you move on, how many more people you fall in love with, or how much you give to the next person- there's something special about the first time you give your heart away. Or maybe it's because your first love usually ends up in your first real heartbreak and you never quite get all of the pieces back.
I don't know what kept me with you for all of those years. I was young, naive, and immature i guess. But i loved you. Oh man, did I love you. I think i would have fought to be with you until i couldn't go on. I would have been content being with you and only you forever and ever. But you didn't feel the same. And to fight any longer would be foolish. You gave up on me not once, but twice, and it broke me down more and more. You treated me terrible in those last few months, as if I were a stranger you never even cared about. You left me a ghost. You left me broken. You left me.
It took so long for me to get back on my own two feet and finally feel anything again. And as everyone would tell me, time did heal. But no one ever really listens to that phrase...time heals. But healing doesn't make it go away, it just makes it bearable. It's like a scar. There's the initial wound and it hurts like hell, almost to the point where you think you'd rather just be dead at this point, and then slowly but surely your cut closes up and then there is the scab. You pick at it a few times and it hurts all over again. And eventually you have a scar, and it fades and fades, but it's never gone. There's always something to remind you.
And then i met him, and he swept me off my feet. He showed me what it was like to truly be loved and he gave me everything you never even thought to give. Everything that hurt finally went away with a flash of his smile and with the touch of his hand I felt like I had found my real forever. A month into the relationship I could see myself with him fifty years down the road. I had never loved someone this way before, not even you. Months in though, little fights started poisoning our relationship but we worked at them. I still love him with my whole heart and i still fall asleep next to him but every now and then you slip into my dreams, out of nowhere, just like in real life and in my dreams I miss you.
I never thought, in a million years, you'd come back to me again. I'm over you, I am, I worked way too hard at it not to be. But when I get a text alert at 2:30 in the morning, and i see your name on the caller ID, my head and heart start a war. I don't think it's love, i think it's missing who you were. I have this idea of you at sixteen in my head but six years later that isn't who you are.
But for some reason tonight, it hit me hard. You know me way too well not to know how to win my heart, even for five seconds. I hate you for making me feel like this. I hate you for what you did to me way back when. I hate you for making me second guess the perfection I have now. I hate you for never really disappearing from my life. I hate you for having the nerve to ever even think I'd take you back. I hate you for your late night texts. I hate you for who you've become. I hate you for it all.
You texted me tonight and said: "I just have a weird feeling that our story isn't over. But clearly I'm the only one thinking that."
And I'd never admit it, to you or myself out loud, but...I've never stopped thinking that exact same thing.
tina
It doesn't happen often, and it hadn't happened for a year and a half until recently, but when it does i don't know how to feel.
You were my first love, and first loves are hard to forget. I truly believe that the first person you fall in love with will always have a piece of your heart. It's never whole again- no matter how much you move on, how many more people you fall in love with, or how much you give to the next person- there's something special about the first time you give your heart away. Or maybe it's because your first love usually ends up in your first real heartbreak and you never quite get all of the pieces back.
I don't know what kept me with you for all of those years. I was young, naive, and immature i guess. But i loved you. Oh man, did I love you. I think i would have fought to be with you until i couldn't go on. I would have been content being with you and only you forever and ever. But you didn't feel the same. And to fight any longer would be foolish. You gave up on me not once, but twice, and it broke me down more and more. You treated me terrible in those last few months, as if I were a stranger you never even cared about. You left me a ghost. You left me broken. You left me.
It took so long for me to get back on my own two feet and finally feel anything again. And as everyone would tell me, time did heal. But no one ever really listens to that phrase...time heals. But healing doesn't make it go away, it just makes it bearable. It's like a scar. There's the initial wound and it hurts like hell, almost to the point where you think you'd rather just be dead at this point, and then slowly but surely your cut closes up and then there is the scab. You pick at it a few times and it hurts all over again. And eventually you have a scar, and it fades and fades, but it's never gone. There's always something to remind you.
And then i met him, and he swept me off my feet. He showed me what it was like to truly be loved and he gave me everything you never even thought to give. Everything that hurt finally went away with a flash of his smile and with the touch of his hand I felt like I had found my real forever. A month into the relationship I could see myself with him fifty years down the road. I had never loved someone this way before, not even you. Months in though, little fights started poisoning our relationship but we worked at them. I still love him with my whole heart and i still fall asleep next to him but every now and then you slip into my dreams, out of nowhere, just like in real life and in my dreams I miss you.
I never thought, in a million years, you'd come back to me again. I'm over you, I am, I worked way too hard at it not to be. But when I get a text alert at 2:30 in the morning, and i see your name on the caller ID, my head and heart start a war. I don't think it's love, i think it's missing who you were. I have this idea of you at sixteen in my head but six years later that isn't who you are.
But for some reason tonight, it hit me hard. You know me way too well not to know how to win my heart, even for five seconds. I hate you for making me feel like this. I hate you for what you did to me way back when. I hate you for making me second guess the perfection I have now. I hate you for never really disappearing from my life. I hate you for having the nerve to ever even think I'd take you back. I hate you for your late night texts. I hate you for who you've become. I hate you for it all.
You texted me tonight and said: "I just have a weird feeling that our story isn't over. But clearly I'm the only one thinking that."
And I'd never admit it, to you or myself out loud, but...I've never stopped thinking that exact same thing.
tina
om tid
jag önskar att jag hade all den erfarenheten, modet och kunskapen som krävs för att gå vinnande ur vissa situationer som man hamnar i. jag vill ha mer erfarenhet än vad mina tjugosex år har gett mig och jag vill ha mer inblick i saker som jag i dagsläget inte förstår mig på. jag vill kunna skrocka och säga -jaminsann, det minns jag när jag testade på. istället för att förskrämt tänka bakåt i tiden och ångra val som jag har gjort och misstag som har skett.
ibland leker jag med tanken så att jag tillslut blir smått förvirrad och undrar vad som var verklighet och inte. ibland önskar jag att verkligheten var tankar och tvärtom.
när livet går på tomgång, hur ändrar man sina vanor? ibland är mitt huvud och min kropp inte samspelta även om huvudet leder på 80% när jag pendlade fick jag övertala mig själv att gå en annan väg hem från bussen och inte vanliga vägen från stationen, över ån och genom stora brogatan, över torget och sen österlånggatan hem. jag tittade alltid i samma skyltfönster, ohh-ade alltid när jag gick förbi statyerna och tittade alltid drömskt in på skatteverket (lång historia men har att göra med vissa blanketter som man kan hämta ut där inne) idag försöker jag pusha mig själv till att göra någonting nytt och annorlunda varje dag. för att inte somna på vägen igen..
jag ändrade en vana i somras när jag flyttade, och nu i vintras när jag tog beslutet att gå ifrån min trygga och säkra men även alldeles för trygga och alldeles för säkra arbetsplats och istället börja om på nytt på ett nytt företag.
jag har alltid trott att jag var modigare när jag var yngre, men kanske det mest var spänningen i att "ingen får veta om att jag gör detta nu" som lockade. idag struntar de flesta i om jag sover hemma eller inte.
♥ tina
ibland leker jag med tanken så att jag tillslut blir smått förvirrad och undrar vad som var verklighet och inte. ibland önskar jag att verkligheten var tankar och tvärtom.
när livet går på tomgång, hur ändrar man sina vanor? ibland är mitt huvud och min kropp inte samspelta även om huvudet leder på 80% när jag pendlade fick jag övertala mig själv att gå en annan väg hem från bussen och inte vanliga vägen från stationen, över ån och genom stora brogatan, över torget och sen österlånggatan hem. jag tittade alltid i samma skyltfönster, ohh-ade alltid när jag gick förbi statyerna och tittade alltid drömskt in på skatteverket (lång historia men har att göra med vissa blanketter som man kan hämta ut där inne) idag försöker jag pusha mig själv till att göra någonting nytt och annorlunda varje dag. för att inte somna på vägen igen..
jag ändrade en vana i somras när jag flyttade, och nu i vintras när jag tog beslutet att gå ifrån min trygga och säkra men även alldeles för trygga och alldeles för säkra arbetsplats och istället börja om på nytt på ett nytt företag.
jag har alltid trott att jag var modigare när jag var yngre, men kanske det mest var spänningen i att "ingen får veta om att jag gör detta nu" som lockade. idag struntar de flesta i om jag sover hemma eller inte.
♥ tina
sista gång
erinrar mig om att det finns en sista gång för allt.
precis i privatlivet såsom i jobblivet.
sista julen tillsammans, sista födelsedagen och sista natten.
eller sista kampanjen, sista lunchen med underbara kollegor och sista wow-upplevelsen efter en riktigt snygg produktion.
men jag försöker se att det oundvikligt även betyder att det innebär en första gång för allt..
jag minns när det var 5,5 och tillbaka på noll. nu är det noll och framåt. ensam eller med någon annan, vi får se.
♥ tina
right back at you
♥ tina
back then
just nu spelas elever med kent och jag minns en tonårstid med hastiga förälskelser, fnitter i korridorer, vänner som betydde mest i hela världen och hångel i någons källare.
♥ tina
närvaro
när livet är som allra allra bäst så umgås jag med mina nära och kära. jag kan komma på mig själv sitta och dumflina och bara vilja stanna tiden och leva där och då för alltid. tyvärr kan man inte 2011 stanna tiden och då får man lita på sitt minne och att man har sinnesnärvaro nog att njuta av tillvaron.
♥tina
vitt vitt vitt
jag letar ständigt inspiration till mitt hem och fascineras just nu av vitt vitt vitt och platsbyggda bokhylleväggar med tunna vita hyllplan. organiserat kaos är mitt ledord och fungerar bra både på hemmaplan och jobbplan.
♥ tina
love it
fint
det lilla by E.N.
Att vakna utvilad. Att dricka sitt morgonkaffe tillsammans med någon. Att skratta tills man får mag-knip. Att veta att någon svarar när man ringer, alltid. Att gilla sitt jobb så mycket att man längtar hela helgen tills det blir måndag. Att äta god mat. Att äta mindre god mat, men under väldigt trevliga förhållanden. Att det är vitt ute. Att man får tända hur många ljus som helst. Att ha väldigt väldigt många tröjor på sig för att inte frysa. Att konduktören på tåget önskar alla en fantastisk kväll. Att det är en fantastisk kväll. Det är små saker som jag tänkt på idag som är väldigt fina.
cred: E.N
♥ tina
..
tina
